Säkerhet

Vistelse på naturis är alltid förknippat med en viss risk. Sätt därför alltid säkerheten i centrum! Vid skridskoåkning på uppmärkta banor där isen regelbundet plogas och tjockleken kontrolleras är riskerna lägre än vid friåkning på orekade isar. Oavsett vart du åker så ta alltid för vana att utrusta dig med KUS:

• Kunskap
• Utrustning
• Sällskap

Kunskap

Viktiga kunskaper att ha vid långfärdsskridskoåkning på naturis kan delas upp i tre områden:

• Kunskap om isen: dess egenskaper, typiskt svaga ställen, hur den påverkas av väder och vind samt bedömning av den.
• Kunskap om utrustning: var förtrogen med din säkerhetsutrustning och se över dess funktion regelbundet. Se till att ha tränat hemma under trygga former.
• Kunskap om olyckan är framme: hur agera om du själv eller någon annan går igenom isen. En stark rekommendation är att träna plurrning regelbundet (årligen) under trygga former.

Kunskap byggs över tid och förutom faktakunskap behöver dina praktiska färdigheter tränas regelbundet. Att bli trygg på isen handlar mycket om "learning by doing" och ett bra sätt att utveckla sin kunskap är att vara ute på tur med duktiga kamrater.

Checklista isvett

Läs mer om isens svaga ställen

Läs mer om hur agera när isen brister

Säkerhetsutrustning

Isdubbar

Isdubbar ska alltid vara med på isen! Isdubbarna används för att ta dig upp på isen från vattnet och bort från svagare is genom att hugga dess spetsar i isen och dra kroppen framåt. Isdubbarna ska sitta runt halsen högt upp och utanpå alla kläder. Dem ska vara enkla att nå och använda även med tjocka handskar på.

På isdubbarna ska det finnas en visselpipa av plast, utan kula. En kula riskerar att frysa fast och bli obrukbar. Visselpipan används för att påkalla hjälp vid olycka.

Träna på att använda isdubbarna under trygga förhållanden så att du är säker på hur dem ska hanteras. Lägg dig ner på isen och testa dra dig framåt med hjälp av dem.

Ispik

Ispiken är ditt känselspröt ute på isen. Med den kan du bedöma isens bärighet genom att slå pikens vassa spets hårt mot isen. Ispiken ska flyta, gärna vara utrustad med handledsrem, ha en viss tyngd och en rejält vass spets. En skidstav är ofta för lätt och dess spetsen för vek att bedöma isen med.

Ta för vana att pika ofta, speciellt när isen ändrar färg, form eller utseende. En snötäckt is är svårare att bedöm visuellt och kräver mer pikning. Med regelbunden övning tränar du upp din förmåga att bedöma isens bärighet.

Ett litet skjutmått eller liknande verktyg är bra att ha med för att verkligen kunna fastställa isens tjocklek. Kom ihåg att isens tjocklek varierar! En is som bär på en plats är ingen garanti för att hela vattendraget är säkert.

Ispiken kan också utgöra en bra hjälp för att staka i motvinden och för att hålla balansen. Den kan också fungera som "förlängda armen" även om räddningslina ofta är att föredra då räddaren kan hålla längre avstånd till den nödställde.

På en plogad bana är behovet av att kontrollera isens bärighet genom pikning mindre än om du beger dig ut på isar bortom plogade banor.

Räddningslina

Tack vare räddningslinan kan vi på ett tryggt sätt, utan att riskera den egna säkerheten, hjälpa en kamrat som gått igenom isen.

En räddningslina består av en lina och en kastpåse med kasttyngd och flytblock. Linan ska flyta och kastpåsens vadderade kasttyngd bör vara så pass tung att påsen går lätt att kasta långt.

Räddningslinan ska bäras utanpå ryggsäcken så att den enkelt går att nå med en hand, även om du ligger i vattnet. Ibland kan det vara enklare att du som ligger i vattnet kastar din lina till kamraterna som kan hjälpa dig upp. Se till att räddningslinas ögla alltid är fäst i din ryggsäck så att du aldrig riskerar att förlora kontakten med linan.

Minst två personer ska vara utrustade med räddningslinor vid varje tur. Helst ska varje deltagare vara utrustad med sin egna räddningslina. Vid färd på plogad bana är sannolikheten mindre att räddningslina ska behöva användas.

Öva på att kasta räddningslina hemma innan du beger dig ut på isen. Om du missar målet och behöver kasta igen ska linan inte träs in i påsen. Det tar bara onödig tid.

Flythjälp

Med bra flythjälp blir det lättare att ta sig upp ur en vak.

En välpackad ryggsäck avsedd för långfärdsskridskoåkning som är utrustad med midjerem och grenrem ger bra flythjälp vid ett plurr. I ryggsäcken ska det finnas ett komplett ombyte (även underkläder och strumpor) vattentätt packat. Ha med extra plastpåsar att sätta runt fötterna för att skydda torra strumpor mot våta skor. Ryggsäckar som saknar midje- och grenrem riskerar att flyta och trycka ner ansiktet under vattnet.

Flytväst erbjuder så klart också en bra flythjälp till både barn och vuxna som befinner sig på naturisar.

Mobiltelefon

För att kunna tillkalla hjälp om något händer är en mobiltelefon viktig att ha med sig vid skridskoturer. Kontrollera gärna att det finns täckning i området du ska vara eller förvissa dig om vart närmaste täckning finns. Tveka aldrig att ringa 112 om något allvarligt händer.

Telefonen ska vara vattentätt packad så att den inte slutar fungera även om den hamnar i vatten. Förvara telefonen högt upp på kroppen för att i möjligaste mån undvika att blöta ner den.

Dagens mobiltelefoner klarar kyla olika bra. Se till att förvara den varmt, gärna nära kroppen, för att maximera batteriets funktion. En mobil batteriladdare (Power bank) kan vara bra att ha med sig.

Mer information om lämpliga kläder för långfärdsskridskoåkning hittar du under
Utrustning för långfärdsskridskor.

Sällskap

Sällskap är viktigt vid vistelse på naturisar. Om olyckan är framme kan en kamrat vara avgörande för utgången oavsett om det handlar om ett fall eller att isen brister.

Det är jobbigt att ta sig upp ur en isvak på egen hand, även om du är vältränad, utrustad med isdubbar och har flythjälp. En kamrat med en räddningslina och fast is under fötterna kan bli räddningen för att du ska ta dig upp. Väl uppe är det ofta en stor utmaning att med nedkylda fingrar knyta upp frusna skosnören, få av blöta kläder och att få på det torra ombytet från väskan. Även för detta moment kan din kamrat spela en viktig roll.

Om situationen skulle bli riktigt allvarlig så är det troligen din kamrat på isen och inte du i vaken, som kan påkalla extra hjälp från omgivningen eller från sin vattentätt packade mobiltelefon. Även vid fallolyckor och skador som uppstår kan omhändertagandet från andra vara nödvändigt.

Fler ser och hör mer än en. Gruppens samlade bedömning av isläget kan vara en hjälp för att klara svåra passager och undvika att hamna på svag is. I sällskap av andra kan den utmattade åkaren få draghjälp, stöttning och kanske någon extra energi att stoppa i munnen. Tillsammans kan sällskapet inte bara hantera olyckor utan även förebygga att de uppstår.

Men sällskap innebär inte bara en säkrare tur, den blir också roligare! Nybörjaren kan lära av den erfarne som delar med sig av skridskoteknik och iskunskap. Men samtalen kan snabbt sträcka sig bortom det rent skridskomässiga och i den sociala samvaron kan vänskap för livet uppstå.

Åk aldrig ensam på naturis! Långfärdsskridsko lämpa sig bäst i sällskap.

Mer information om säkerhet på is

På Issäkerhtesrådets hemsida finns mycket bra information om hur du vistas säkert på naturisar.

Läs mer om issäkerhet Länk till annan webbplats.

Testa dina kunskaper med Issäkerhtesrådets quiz! Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.